The usage of ”the best interest of the child” has a long history in Swedish law, it has been a subject for many law reforms through history. It’s logical that the concept of the best interest of the child has developed simultaneously as society, standards have changed and there is more knowledge about the best interest of the child nowadays. Child custody disputes has become more common, at the same time it’s well known that these disputes have a negative impact on the child. You might even consider them a social phenomenom as several studies show that disputes are becoming more and more common. Because of this i find it interesting to learn more about perspectives on the best interest of the child, what is the juridical perspective on it and what does research say about this principle. Sections of the law emphasize that custody disputes are determined with the best interest of the child in mind, it should be crucial for the judicial decision. However research shows that todays management might not be the best way so determine the best interest of the child.
Inledning
Barnets bästa som begrepp har använts under en lång tid i Sverige, det är ett begrepp som vi värnar om. Barnets bästa kopplat till vårdnadstvister har varit föremål för flera lagändringar, bland annat i föräldrabalken. Samhället har i mångt och mycket förändrats och vi lever i en tid där den klassiska kärnfamiljen med föräldrar som är gifta och har gemensam vårdnad inte längre är den norm som det en gång varit. I hundratals år har barnets bästa funnits med som en rättslig målsättning i Sverige. Ett av de tidigaste omnämnanden finns i ett protokoll från Lagkommissionen år 1690 där det på grund av det faktum att det kan uppstå tvister om vem som ska få behålla ett barn konstateras att eftersom omständigheterna kan skilja sig och att det som är rättvist i ett fall inte är det i ett annat så får domaren sörja för ”barnets wähl och (som bäst gjörligt är). I 1920 års lag om barn i äktenskap fastslogs att vårdnadstvister skulle avgöras med hänsyn till vad som befanns skäligt utifrån barnets bästa. Vårdnadstvisterna blir inte synligt som samhällsfenomen förrän i början av 1970-talet i samband med att separationer blev vanligare i samhället. På 70-talet blev det blir enklare att få skilsmässa, folk blev sambos utan att gifta sig och jämställdheten mellan föräldrar ökade. Vid den här tidpunkten var det endast gifta föräldrar som kunde ha gemensam vårdnad efter skilsmässa, vid skilsmässa i samboförhållanden var det bara en av föräldrarna som kunde behålla den rättsliga vårdnaden som i de flesta fall var mamman. Men 1970-talets pappor ville annat och menade att båda föräldrarna har rätt till sina barn, vårdnadsreglerna ansågs därför vara i behov av översyn. En utredning visade år 1979 att det var tillgodoseendet av barnets behov i olika avseenden skulle vara avgörande vid bedömningen av vårdnadsfrågan. I den formuleringen ryms bland annat barns behov av omvårdnad, skydd men också ett stabilt och varaktigt förhållande till båda sina föräldrar. Ett resultat av utredningens förslag återfinns i 6 kap 1 § föräldrabalken. Efter en lyckad reform på slutet av 70-talet infördes år 1991 en möjlighet att besluta om gemensam vårdnad i fall där den ena föräldern helst ville ha ensam vårdnad. En förutsättning var att inte någon av föräldrarna motsatte sig detta , gemensam vårdnad började nu bli ett mål i sig. Gemensam vårdnad kan numera beslutas mot den ena förälderns vilja, konsekvensen av reformen år 1998 blev att domstolarna nästan regelmässigt dömde till gemensam vårdnad, även i fall där det fanns tydliga tecken på att ett samarbete inte skulle fungera. Mot den bakgrund som tagits upp fann regeringen år 2006 anledning att föreslå en omformulering som syftade till en ”uppstramning av rättspraxis”. Därför infördes i 6 kap. 5 § st. 2 en formulering om att domstolen vid bedömning av vårdnadsfrågor ska ”fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta vid frågor som rör barnet”.
Problemformulering
Genom åren har barnets bästa som begrepp funnits med som ett viktigt inslag vid bedömningar av vårdnadstvister, samtidigt känns det som att det kretsar mycket kring föräldrars rätt till barnen. Att det som tidigare nämnts nästan regelmässigt dömdes till gemensam vårdnad är på sätt och vis skrämmande, en kan verkligen fundera över om barnets bästa fått tillräckligt stor betydelse i bedömningarna av vårdnadstvister. Vid frågor som rör barnets vårdnad, umgänge och boende ska barnets bästa vara avgörande, bedömningen av barnets bästa ska baseras på ”kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med att barnet själv får komma till tals”. Med andra ord ska beslut i tvister som rör vårdnad, umgänge eller boende fattas utifrån en individuell bedömning om vad som är bäst för det specifika barnet
Syfte
Syftet med den här uppsatsen är att fördjupa förståelsen för vilken betydelse barnets bästa har i forskning samt juridiska källor på området vårdnadstvister.
Frågeställningar
På vilket sätt säkerställer vi barnets bästa i vårdnadstvister?
Vad säger forskningen respektive rättsliga källor om barnets bästa?
Är det barnets bästa att föräldrarna har gemensam vårdnad?
Metod
Den här uppsatsen skrivs utifrån tidigare forskning på området kopplat till vad olika källor skriver om barnets bästa inom området vårdnadstvister. Rättsliga källor och vetenskapliga källor såsom avhandlingar, uppsatser och artiklar kommer att analyseras. Genom att kritiskt granska vad som skrivs om barnets bästa i tidigare forskning och relevanta juridiska källor kommer ett resonemang om barnets bästa i vårdnadstvister att växa fram. Metoden kan liknas med kvalitativ textanalys, texterna analyseras med ett öppet förhållningssätt där svaren på frågeställningarna besvaras av det jag hittar i mitt material.
Avgränsningar
Det är inte gällande rätt som ska undersökas utan snarare barns bästa i vårdnadstvister och vilket perspektiv som finns kring det begreppet på det valda studieområdet. Barnets bästa är ett brett begrepp och betydelsen av begreppet skiftar beroende på vem som uttrycker sig om det samt till vilken situation det är kopplat. Jag har därför valt att avgränsa mitt ämne till vårdnadstvister för att göra det mer hanterbart.
Forskningsöversikt
Vårdnadstvister i praktiken är ett examensarbete inom det rättsvetenskapliga området civilrätt, särskilt familjerätt. Syftet med examensarbetet var att studera tingsrätternas hantering av de bestämmelser som infördes genom 2006 års reform av vårdnadsreglerna. Detta gjordes genom att studera tingsrättsmål som omfattas av kategorin talan om vårdnad av barn m.m. i Domstolsverkets statistik. Totalt har 271 domar använts i studien och dessa har analyserats med hjälp av en enkät med 36 avgränsade frågor, enkäten användes gjorde det möjligt att mäta frekvenser för varje svarsalternativ ur datamängden.
Ett av de huvudsakliga målen med studien var att undersöka vad som orsakat ökningen av antal mål i kategorin talan om vårdnad av barn m.m. Det är ur ett barnperspektiv intressant att utvärdera reformen om vårdnadsreglerna medfört en ökning av antalet vårdnadstvister. Studien har visat att efter reformen har det blivit lättare för en förälder att få ensam vårdnad när det förekommer samarbetssvårigheter. Lagstiftaren har lämnat relativt stort utrymme till rätten vid bedömning av samarbetssvårigheterna och hur samarbetsförmågan ska inverka på vårdnadsfrågan.
Studiens resultat visar att rekvisitet om samarbetssvårigheter mellan vårdnadshavare ofta spelar en betydande roll, bland annat visar studien att majoriteten av de mål som avgjorts efter huvudförhandling dömer att det är bäst för barnet att en vårdnadshavare får ensam vårdnad med hänsyn till vårdnadshavarnas samarbetssvårigheter. Ett annat viktigt resultat som presenteras i studien är att rätten inte konsekvent för en riskbedömning i de mål där det förekommer uppgifter om våld eller övergrepp. Rätten hänvisar samtidigt sällan till våld eller övergrepp vid sin bedömning av vårdnadsfrågan. Det kan delvis förklaras av att rätten inte alltid låter riskbedömningen inverka på regleringen av vårdnaden, utan enbart på regleringen av umgänget. Slutligen visar forskningsstudien att det skulle vara positivt med ett mer sammanhållet grepp över hur processen i denna typ av mål ska se ut, liksom om inomrättslig eller utomrättslig process borde premieras i vårdnadstvister. Forskningsstudien tar även upp att det annars finns en risk för att lagstiftaren ”lappar och lagar” genom att föra in nya rättsliga konstruktioner som får förhållandevis liten betydelse i praktiken. En annan svensk studie är inne på samma spår, den är gjort med kritisk diskursanalys för att analysera hur rätten bedömer barnets bästa, studien har sin utgångspunkt i den betydelse som lagstiftningen tillmäter ett barns behov av nära och god kontakt till båda föräldrarna. Efter analys av 12 tingsrättsdomar visar resultatet att barns behov av kontakt till båda föräldrarna väger tyngre än de risker som finns med att barnet skulle befinna sig i en relation till en förälder som tidigare har använt sig av våld. Analysen visar även att rätten lägger stor vikt vid att föräldrarna ska komma överens och samarbeta, trots information om våld.
Slutsatsen är att information om våld tenderar att bli förbisett i dessa vårdnadstvister och på så vis riskera barnets rätt till skydd. Det finns studier som haft ett annat angreppssätt än att studera endast rättens bedömning, en internationell pilotstudie med syfte att undersöka ifall de kunde öka barns fysiska, psykiska och känslomässiga hälsa när går igenom en konfliktfylld separation av sina föräldrar och där det även funnits information om våld inom familjen. De gjorde denna studie genom att förse barnen med både terapeut och advokat. 25 familjer, bestående av 41 barn och 52 vuxna deltog i studien som gjordes med hjälp av intervjuer och diverse enkäter. Nyckeln till att studien blev framgångsrik skulle visa sig vara att terapeuten och advokaten samverkade i sitt arbete med barnen. Målet med dessa insatser var att tillförsäkra att barnets röst blev hörd och att barnets bästa togs i beaktan vid domstolens bedömningar av målen. Studien har kunnat visa positiva resultat i de fall barn fick stöttning av en egen advokat och terapeut, ett centralt inslag i att det gav positiva resultat hos barnen var samarbetet mellan advokaten och terapeuten. Den rättsliga processen kunde många gånger avslutas snabbare än väntat samtidigt som barnets bästa och behov togs i beaktan.
I föräldrabalks mål gällande vårdnad, umgänge och boende har barn aldrig någon som företräder endast barnets behov och bästa. Trots att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge.
I bedömningen av barnets bästa i dessa mål ska man särskilt beakta risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnet förs bort eller hålls kvar utan lov eller att barnet på något sätt annars far illa. Barnets behov av att ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna ska också beaktas. Utifrån barnets ålder och mognad ska hänsyn även tas till barnets egen vilja. I utredningar gällande vårdnads-, boende- och umgänges mål görs bedömningen gällande barnets bästa av socialnämndens utredare inom familjerätten och av domare i allmänna domstolar. I föräldrabalksmålen så träffar ingen av beslutsfattarna inom domstolen barnet.
Det finns ingen särskild mall eller minimikrav på vem som får utföra dessa utredningar eller hur de ska genomföras och ingen licens behövs. Ibland kan barnsamtalen helt förbises. Många utredare känner en rädsla över att de inte vet hur de ska tolka eller hantera vad barnet kan förmedla, om barnets oro, ångest eller obehag gentemot en förälder har någon innebörd. Både utredare och föräldrar är osäkra på hur de ska hantera det barnet uttrycker till utredaren. Då barnet uttrycker någon sådan känsla gentemot ena föräldern så bortförklaras det ofta av den föräldern och även av socialnämnden, med förklaringen att barnet har påverkats av den andre föräldern. ”Det är en sorglig och tyvärr inte så ovanlig omvandling av barnets bästa till den anklagade förälderns bästa”. Barnsamtalen som utförs redovisas inte på någon speciell grund, de spelas inte in och kan därför inte redovisas i rätten. Barnet får då ingen egen synlig och tydlig position. Det redovisas sällan vilken information barnet har fått, på vilket sätt barnet har fått informationen eller barnets eget utrymme att välja vad de vill berätta eller fråga. Om socialnämnden säger att det är av hänsyn till barnet som barnet inte hörs alls i utredningen så godtar i regel domarna det.
Enligt internationell forskning så påverkas barn både på kort och långt sikt av vårdnadstvisterna. De tenderar t.ex. att ha en ökad risk för psykisk ohälsa i vuxen ålder. I vårdnadsutredningarna så är utredarens befogenheter väldigt begränsade. Vilket gör att föräldrarnas samtycke är en förutsättning för t.ex. utredningssamtal med barn som är en central åtgärd i dessa utredningar. I och med avsaknaden av mallar och regler i utredningarna så varierar utredningsrapporterna och skillnaderna kan leda till att barnets bästa inte alltid tillämpas på ett föreskrivet sätt. Alla risker som barnet kan utsättas för och barnets egen vilja redovisas därför inte alltid. Antingen har barnet inte frågats eller så har utredarna valt att inte redovisa det. I fall där ett barn uttrycker att de vill ha ökat umgänge med en förälder så tas barnets vilja i beaktan. Uttrycker barnet däremot att de inte vill ha umgänge med en förälder så respekteras inte detta med motiveringen att den andre föräldern har påverkat barnet. Trots att det funnits psykisk ohälsa, missbruk, våld och hot i de berörda familjerna. Resultaten från detta visar att barnets bästa underordnas föräldraperspektivet i utredningsrapporterna. Bedömningen som utgör barnets bästa är en prognos av barnet och föräldrarnas framtid. En förklaring till varför utredarna avstår från riskbedömningen kan vara att det saknas stöd för att avgöra prognosen för den förhöjda risken. I och med att lagstödet är så svagt, att utredningsbefogenheterna är så begränsade och avsaknaden av direktiv och metodstöd gör att barnperspektivet underordnas vuxenperspektivet. Man kan därför ifrågasätta barns rättssäkerhet i vårdnadsutredningar och handläggning av vårdnadstvister.
Historiskt sett så har den här delen av rätten varit under mer eller mindre ständig utveckling och det är ett viktigt område, i takt med att samhället förändras så behöver lagstiftningen förändras. I föräldrabalks mål gällande vårdnad, umgänge och boende har barn aldrig någon som företräder endast barnets behov och bästa. Trots att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge. I bedömningen av barnets bästa i dessa mål ska man särskilt beakta risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnet förs bort eller hålls kvar utan lov eller att barnet på något sätt annars far illa. Barnets behov av att ha en nära och god kontakt med båda föräldrarna ska också beaktas. Utifrån barnets ålder och mognad ska hänsyn även tas till barnets egen vilja.
En uppfattning om att lyckas få till gemensam vårdnad tycks vara den som dominerar bland familjerättssekreterare, advokater och domare. En annan uppfattning som kommit fram är att det beslutas om gemensam vårdnad emot den ena förälderns vilja i lite för många fall.
Det får inte bli så att den gemensamma vårdnaden blir ett sätt att skipa rättvisa föräldrar emellan, det är enbart och uteslutande barnets bästa ur ett barnperspektiv som ska vara avgörande vid valet av vårdnadsform. Utifrån detta föreslogs en lagändring i föräldrabalken då det bildats en presumtion om att gemensam vårdnad normalt är det bästa för barnet. Prövningen av vad som är barnets bästa ska bestå av en helhetsbedömning som inte bygger på någon presumtion, bedömningen ska göras nyanserad och grundas på det som kan antas vara det bästa för barnet. Samtliga behov och omständigheter ska beaktas, inte endast föräldrarnas rätt till sina barn.
Regeringen konstaterar att gemensam vårdnad i de allra flesta fall är ur barnets synvinkel en mycket bra vårdnadsform, den möjlighet som infördes 1998 om att besluta om gemensam vårdnad mot en förälders vilja borde finnas kvar. Det är viktigt att domstolen tar en förälders motstånd till gemensam vårdnad på allvar.
”Regeringen föreslår att betydelsen av barnets bästa skall komma till klarare uttryck i lagen. Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.”
Analys
Utifrån ett barnrättsligt perspektiv har jag funnit två manifesta budskap i den tidigare forskningen och juridiken. Det första budskapet handlar om att barnets bästa lyfts fram i såväl juridiken som forskningen som det allra viktigaste när domstolar ska besluta om vårdnaden i en vårdnadstvist. Det ska tydligt gå att utläsa att beslutet är till barnets bästa, juridiken poängterar detta genom formuleringar i förarbeten och lagtexter. Det är många fina ord, men i praktiken kan det se annorlunda ut enligt forskningen. Det andra budskapet på manifest nivå handlar om att barnets bästa inte alltid kommer till uttryck i vårdnadstvister som avgörs i domstol. Internationell och svensk forskning har funnit att barnet skulle gynnas på flera sätt av att ha någon som företräder dem. Någon som hjälper barnen att föra sin talan och på så sätt ge barnets bästa större utrymme i rätten. I vårdnadsutredningar är utredarnas befogenhet begränsad och utredningarna saknar mallar och regler som leder till att utredningarna skiljer sig åt, vilket i förlängningen kan innebära att barnets bästa inte alltid tillämpas på föreskrivet sätt. Därför kan det vara av värde att barn även i domstol har någon som företräder dem.
På den latenta går det att hitta betydande skillnader i vad forskning visar om barnets bästa och vad juridiken ämnar göra för barnets bästa men tyvärr inte alltid lyckas med. Juridiken visar genom sina formuleringar i propositioner och lagtext att en helhetsbedömning av vad som är barnets bästa ska vara avgörande i vårdnadstvister, forskning visar att det finns ett behov av att barn har någon som företräder dem i rätten, någon som kan hjälpa barnet föra sin talan och framföra sin vilja, sina behov och önskemål. Om inte barnets inställning blir kommer fram så baseras helhetsbedömning på vad andra anser vara barnets bästa, det kan med andra ord finnas en diskrepans mellan rättens bedömning och vad som är barnets bästa.
Det är troligt att konflikterna många gånger består mellan föräldrar och kvar bland konflikterna är barnen. Ur ett barnperspektiv är det rimligt att fråga sig på vilket sätt den rättsliga hanteringen av vårdnadstvister är till barnets bästa. Rätten kanske löser konflikter emellanåt, men med metoderna som används i rättssalarna går det inte att hävda att syftet är att lösa konflikter på något djupare plan än att förse parter med ett beslut att förhålla sig till. Föräldrar går nog inte från rättssalarna runt om i landet och är sams efter en vårdnadstvist. Forskningen visar att barnets bästa inte alltid är det som avgör hur beslutet ser ut i vårdnadstvisten, det är förmodligen också en av anledningarna till varför lagstiftningen gått igenom ett antal reformer och förmodligen kommer att göra det även i framtiden. Det verkar ha funnits en strävan efter att få till gemensam vårdnad och att det är till barnets bästa, med andra ord att det är till barnets bästa att båda föräldrarna får besluta i frågor som rör barnet. Det viktigaste för barnet är nog inte att båda föräldrarna står som vårdnadshavare utan snarare att de har en god relation till båda sina föräldrar och att de inte dras in i konflikten som har pågått eller pågår mellan föräldrarna. Att inte dras in i konflikten får anses vara misslyckat då vårdnadstvisten går till domstol. Dagens hantering av vårdnadstvister verkar således sällan eller aldrig vara till barnets bästa.
Diskussion
Föräldrar som hamnar i en vårdnadstvist befinner sig ofta i en svår familjesituation som påverkar dem själva och barnen negativt. Tyvärr finns det stöd till den här uppfattningen, bland annat av en kartläggning av barn som utretts av familjerätten i Södertälje år 2008-2009. Hela 77% av barnen som hade varit föremål för en vårdnadsutredning hade även blivit varit aktuella i andra utredningar hos socialtjänsten.
Mot den bakgrunden kan det ifrågasättas ifall dagens handläggning av vårdnadstvister är rätt väg att gå om syftet är att tillgodose barnets bästa. Föräldrar som tvistar om vårdnaden till sina barn är troligen inte överens om centrala delar i föräldraskapet eller så kan det finnas andra allvarliga problem som inte är förhandlingsbara. Det är inte möjligt att förhandla eller medla fram en lösning som håller i längden och går ut på att den ena föräldern till exempel inte ska vara så våldsam, etnisk, psykiskt sjuk eller missbrukande. Som jag varit inne på i analysen så är inte dagens hantering av familjerättsliga konflikter till barnets bästa på något sätt, förutom om resultatet faktiskt blir till barnets bästa ur ett mer långsiktigt perspektiv. Att behöva gå igenom en vårdnadstvist som barn med dagens hantering är många gånger mycket negativt för barnet. Ett steg i rätt riktning för den samhälleliga hanteringen av vårdnadsrelaterade tvister vore att utveckla möjligheterna till att tidigt identifiera vilka problem som tvistande föräldrar har. Målet måste vara att åstadkomma en handläggningsordning som hanterar konflikter mellan föräldrar på ett bättre sätt än idag. Om det finns möjlighet till samarbete ska det uppmuntras. Det kan ifrågasättas om alla vårdnadstvister ska handläggas av domstol, om det finns en möjlighet för föräldrarna att nå en samförståndslösning är troligtvis andra instanser bättre än domstolen på att stötta föräldrarna.
I fall där det finns skillnader i grundläggande värderingar mellan föräldrarna får nog chansen till att nå en samförståndslösning anses vara förlorad. Risken att det blir utdragna tvister mellan föräldrarna borde vara större i ett sådant läge, då kan det vara bättre att en domstol ger den ena föräldern ensam vårdnad eftersom utdragna tvister kan påverka barnet mycket negativt. Även om konflikten består mellan föräldrarna så bidrar inte samhället med en arena för tvisten fortsatta bedrivande. Barnet har självklart rätt till kontakt med båda föräldrarna men det är bara den ena som har rätt att bestämma i frågor som rör barnet. Om målet är att tillgodose barnets bästa vilket framgår tydligt i juridiska källor så bör det samhälleliga konfliktlösningssystemet på vårdnadsrättens område anpassas för att uppnå just det. Efter att ha skrivit den här uppsatsen är det uppenbart för mig att dagens metoder och sanningar måste omprövas för barnets bästa.